Den 9 februari 1904 antecknar Strindberg i Ockulta dagboken:

"Harriet hemma på aftonen. Vi talade om att skiljas. Krasch! Hon gick; troligen för sista gången. - Rysligt!"

Här börjar i själva verket en ny kärlekshistoria, märkligare än den första. Strindberg minns plötsligt att han ett par månader före förlovningen vaknade på natten och kände Harriet hos sig i sängen. Detsamma upplever han nu om och om igen:

"Ehuru H-t nu är i Danmark känner jag hennes närvaro i munnen som violer och på morgonen mycket nära. xxx"

Tecknet "xxx" står för samlag. Särskilt intensivt blir detta sinnliga men osynliga samliv när Harriet förlovar sig med en annan man i april 1908.
Natt efter natt har han henne nu i sina armar, hon "söker" honom med en doft och smak i munnen som rosor och frukter, hon är hos honom i kärlek hela förmiddagen under arbetet.
Som författare var Strindberg van att umgås med diktade gestalter. Alltså vågade han hänge sig åt denna lycka, som inte är onaturligare än smärtan i ett amputerat ben. Den stegrades oavbrutet fram till Harriets vigsel i maj. På bröllopsnatten antecknade Strindberg:

"Harriet var i min famn och tog emot mig med fröjd. Jag kände ingen förebråelse, endast glädje och lycka."

Men redan på morgonen hade samvetskvalen hunnit upp honom, tyvärr, och innan månaden var slut sökte han sig till en ny kvinna.


Ett urval Ur Ockulta dagboken utgavs av Torsten Eklund 1963. Harriet Bosse skildrar sitt äktenskap med Strindberg i Strindbergs brev till Harriet Bosse (1932).