Den 6 september 1780 skrev Goethe sin mest berömda dikt.
Han var i Ilmenau för att ordna sysselsättning åt arbetarna vid det nedlagda bergverket. Kvällen tillbringade han ensam i en jaktstuga på berget Knickelhahn.
Utsikten var storslagen. Några rökar steg från kolmilor i fjärran, annars var allt stilla. Goethe tog en blyertspenna och skrev på stugans brädvägg den dikt som börjar:

Über allen Gipfeln
ist Ruh...

Orden stod kvar på väggen tills stugan brann ned 1870. Någon annan publicering var det under 35 år inte fråga om.
Så trycktes dikten. Sedan dess har otaliga översättare misslyckats med att göra poesi av dess torftiga påståenden: "att det inte blåser, att fåglarna somnat och att man snart kan gå och lägga sig", som Hans Larsson uttryckte saken.
Bara K Sivert Lindberg vågade ersätta dem med helt andra påståenden. Han åstadkom ett litet språkligt mirakel som mina barn i mer än 10 år ville höra varje kväll innan de somnade:

Över alla mödor
jag ror.
Står du på stranden
och gråter, min bror.
Gråt inte, bror lilla.
Vänta blott, stilla.
Snart skall du också
få ro.


Algot Werin har skrivit Goethe - lyrikern (1967). K Sivert Lindbergs dikt står i Vädur (1956).